I två somrar fick familjen Pip-Larsson underhålla med sin spektakulära resa genom Sverige. Pjäsens manus, en två-aktare, är skrivet av mig och utgår ifrån boken Kastrullresan skriven av Edith Unnerstad.
Edith var samtida med Astrid Lindgren, men slog aldrig riktigt igenom på samma självklara vis som Astrid. Boken Kastrullresan, och historien om familjen Larsson tror jag blev hennes största och mest omtalade bok, men citera mig ej på det, för jag kan ha fel.
Den här uppsättningen av Kastrullresan är den första någonsin i teaterform.
Det finns en film på boken som är inspelad någon gång under 50-talet. Dessutom gjordes det en tv-serie som gick på svt under 90-talet. Det var genom den tv-serien jag själv blev helt såld på historien. Till den här familjeföreställningen agerade jag även regissör.
Jag älskar verkligen att regissera, det är något jag tyckt om att göra från första stund och det är en av få saker som alltid känns så självklar när man “gör det”. Jag upplever att vissa saker bara känns mer naturliga att göra än andra, och just att regissera är något som jag kan göra nästan hur länge som helst utan att bli trött, hungrig eller törstig. I alla fall inte där och då. För jag skulle nog ljuga om jag påstod att jag inte känner mig trött efter en ordentlig repdag.
Pip-Larsson repetitoner.
